LjudguideSankt Georgios kyrka
Aziz George Katedrali, İstanbul
Östortodox katedral i Istanbul med reliker och mosaik, öppen för allmänheten vissa tider.
Aziz George Katedralen, även känd som Saint George’s Cathedral, ligger stillsamt i stadsdelen Fener i Istanbul. Utifrån kan de enkla murarna i natursten och byggnadens blygsamma storlek förvåna besökaren. Men när du kliver in får du uppleva den plats där den ekumeniska patriarken, den högsta företrädaren för den östortodoxa kyrkan, har sitt säte. Katedralen är fortfarande det andliga hjärtat för miljontals ortodoxt kristna världen över.
Från början låg här ett nunnekloster. Under tidigt sjuttonhundratal blev platsen ortodoxins mittpunkt i staden sedan den äldre och mer majestätiska katedralen, Hagia Sophia, gjorts om till moské efter det osmanska rikets erövring. Enligt osmansk lag fick kristna kyrkor inte överträffa moskéerna i praktfullhet, så Saint George’s Katedral är mycket mer tillbakadragen än vad många förväntar sig. Men det är insidan som verkligen fascinerar.
Invändigt stöds rummet av höga pelare som delar upp katedralen i tre gångar. Deras skuggor vandrar över bänkar av mörk ebenholts. Ikonostasen, en utsmyckad gyllene skiljevägg täckt av färgstarka ikoner, markerar gränsen mellan långhuset och altaret. Hela interiören badar i skenet från levande ljus som reflekteras i guld och marmor. I avskilda vrår finns reliker och mosaikikoner. Några av dessa är flera hundra år gamla, var och en med sin historia. Bland dessa finns både helgonreliker och en bit av den pelare som sägs ha bundit Kristus vid gisslandet.
Trots bränder, politiska oroligheter och till och med ett bombattentat har katedralen alltid rest sig igen. Under artonhundra- och nittonhundratalet härjade stora bränder, och varje gång har byggnaden restaurerats med omsorg. Efter ytterligare en förödande brand på fyrtiotalet dröjde det dock till nittiotalet innan en fullständig återställning ägde rum. Det är då katedralen fick dagens utseende.
Saint George’s Katedral har genomlevt både triumf och djupa sorger. Under nittonhundratalet, vid starten av det grekiska frihetskriget, avrättades patriarken Gregorios den femte av de osmanska myndigheterna vid katedralens port. Sedan dess har den porten hållits stängd till minne av hans martyrskap.
En gång var Fener ett levande grekiskt kvarter, men med tiden har området förändrats. Största delen av den ortodoxa befolkningen lämnade under oroliga perioder under nittonhundratalet. Kvar finns nu tysta gator och bleknade palats. Ändå är katedralen fortsatt ett levande centrum för tro och tradition. Pilgrimer och besökare reser hit från hela världen, lockade av både vördnad och av historiens vingslag.
Katedralen står fortfarande stadigt, inte bara som en plats för bön, utan också som en symbol för uthållighet, hopp och helig skönhet – mitt i det pulserande Istanbul.