LjudguideHagia Sofia
Ayasofya-i Kebir Cami-i Şerifi
Legendarisk, omtalad moské i en stor före detta bysantisk kyrka med kupoler och färgade glasfönster.
Ayasofya-i Kebir Cami-i Şerifi, internationellt känd som Hagia Sophia, reser sig i hjärtat av Istanbul, där Europa och Asien möts. När du kliver in möts du av ett mäktigt intryck: solljus strömmar in genom höga välvda fönster, reflekterar mot väggar av marmor och mosaiker så skimrande att de liknar ädelstenar. Den stora centraldomen svävar mer än femtio meter över golvet och ger ett intryck av att lyftas mot skyn, buren av mindre halvdömar och eleganta pelare.
Hagia Sophia uppfördes för nästan ett och ett halvt årtusende sedan, ursprungligen som katedral för det kristna bysantinska riket under kejsar Justinianus i början av femhundratalet. På sin tid var det världens största kyrka, byggd för kejserliga ceremonier och krönt av ingenjörskonst utan motstycke – en enorm kupol som bärs upp av välvda trekantiga segment, så kallade pendentivor, vilka sprider vikten och ger enastående stabilitet. Denna arkitektoniska stil blev förebild både för ortodoxa kyrkor och, många sekler senare, för storslagna moskéer.
Genom historien har denna mäktiga byggnads syfte förändrats. När Konstantinopel erövrades av osmanerna på femtonhundratalet blev katedralen en moské. Den fick då nya inslag: fyra slanka minareter, en nisch mot Mecka – mihrab – och storslagna ljuskronor. Mycket av det kristna arvet dolde man snarare än förstörde; mosaiker av helgon och kejsare täcktes över men bevarades. Under nittonhundratalet, när byggnaden gjordes om till museum, togs många av de guldskimrande och glasmosaikerna åter fram.
Som både kyrka och moské har Hagia Sophia blivit en symbol för stormakters drömmar och andlighet. Här har kejsare krönts, här har erövrare bett, här har andliga och konstnärliga traditioner flätats samman. Byggnadens restaureringar har fört samman internationell expertis och banbrytande ingenjörskonst – osmanska arkitekter förstärkte med stödmurar, europeiska team under artonhundratalet rengjorde och återupptäckte bysantinsk konst, och dagens turkiska specialister arbetar vidare med att bevara både kristna och muslimska inslag.
Idag används Hagia Sophia åter som moské, men dess övre gallerier välkomnar fortfarande besökare som museum. Dessa förändringar har väckt globala diskussioner om arv och identitet – byggnadens förmåga att inspirera och beröra är fortfarande stark. Genom bränder, jordbävningar och politiska omvälvningar står Hagia Sophia kvar – mer än bara sten och konstverk är den ett levande vittnesbörd om Istanbuls mångskiftande historia och ett mysterium som gång på gång bjuder in nya generationer att stiga in och fyllas av förundran.