LjudguideGalata Bridge
Galata Köprüsü
Livlig bro som går över Gyllene hornet med gångbanor och gatuförsäljare med kaféer nedanför.
Turistattraktion
Istanbul, Turkiet
När du korsar vattnet över Istanbuls Gyllene horn är Galatabron mycket mer än bara en förbindelse mellan den gamla och den nya stadsdelen. Nästan femhundra meter lång knyter den ihop Istanbuls historiska hjärta Eminönü med det livliga Karaköy, där storstadspulsen känns varje timme på dygnet. Idag samsas fotgängare, bilar och spårvagnar på bron, och under den sträcker sig en rad livliga kaféer och fiskrestauranger där doften av nygrillad fisk blandas med den friska havsluften.
Berättelsen om bron tar sin början för mer än ett och ett halvt årtusende sedan. De tidigaste spåren leder tillbaka till kejsar Justinianus dagar på femhundratalet. Under erövringen av Istanbul i mitten av femtonhundratalet byggde de osmanska soldaterna en provisorisk bro av skepp, så att härarna kunde ta sig över vattnet. Drömmen om en fast förbindelse levde vidare, och under en period var två av världens mest berömda konstnärer inblandade. Den italienske mästaren Leonardo da Vinci skapade redan på femtonhundratalet ett storslaget förslag till en bågbro här, men visionen blev aldrig verklighet. Michelangelo blev också tillfrågad att rita en bro, men tackade nej.
Det dröjde till början av artonhundratalet innan den första träbron vid Galata såg dagens ljus. Därefter följde flera nya broar i takt med stadens tillväxt och behov. Varje bro har haft sin egen karaktär: träplankor ersattes av pontonbroar och så småningom kom dagens moderna klaffbro, vars åttio meter långa mittdel kan öppnas för att släppa igenom fartyg. Vid slutet av nittonhundratalet hade Galatabron blivit en ikon, omskriven i romaner, avbildad av konstnärer och förevigad på filmduken.
Galatabron har alltid haft en viktig betydelse i människors vardag. Invånare har passerat den för handel, arbete eller bön, och gatuförsäljare har trängt sig fram genom folkmassan med simit och rostade kastanjer. Nedanför lockar kaféer och restauranger till långa stunder över te och nygrillad fisk, där borden är en samlingsplats för vänner och familjer. Enligt vissa sägs det att kortspelet bridge fått sitt namn just här, då brittiska soldater spelade kort och drack kaffe efter att ha korsat bron.
Förr i tiden fick man betala avgift för att korsa bron till fots, till häst eller med vagn, men de sista biljetterna avskaffades i början av trettiotalet på nittonhundratalet. Idag skramlar spårvagnarna över, bilarna rusar förbi och fotgängare promenerar i lugn takt dygnet runt. Bron står kvar som en stark symbol — här förenas gammalt med nytt, öst med väst, tradition med det moderna livet. Galatabron har sin egen själ: fiskare står längs räckena, författare och konstnärer hämtar inspiration och besökare från hela världen blir en del av Istanbuls levande historia, just här där stadens två sidor möts.
Lyssna på den här och andra guider i vår app
