LjudguideDolmabahçepalatset

Dolmabahçe Sarayı

Storslaget sultanpalats med kupoler, numera museum med samlingar av konst, kalligrafi och mattor.

...

Vid Bosporens glittrande blå vatten reser sig Dolmabahçe-palatsen som ett av Istanbuls mest praktfulla minnesmärken från det sena Osmanska riket. Palatsets historia är lika dramatisk som dess utseende. För nästan tvåhundra år sedan var denna plats en skyddad vik där sjömän förankrade kejserliga skepp, som senare blev till en kunglig trädgård innan det så småningom förvandlades till det ståtliga palats som besökare kan beundra i dag.

I mitten av artonhundratalet lät sultan Abdülmecid, en framåtsträvande ledare för osmanerna, uppföra Dolmabahçe. Han önskade ett residens som speglade europeisk elegans och den tidens senaste teknik, till skillnad från det äldre och mer traditionella Topkapı-palatsen. Bygget startade tidigt under artonhundrafyrtiotalet och tog över tio år att färdigställa, med enorma resurser i spel – guld, marmor och ädla träslag. Den armeniska arkitektfamiljen Balyan anlitades tack vare sin skicklighet att förena öst och väst.

Det väldiga palatset sträcker sig omkring sexhundra meter längs vattnet. Byggnaden är imponerande både i storlek och detaljrikedom, med svepande trappor, en pampig ceremoniell sal krönt av en massiv kupol och hundratals rum prydda med influenser från europeisk barock, rokoko och nyklassicism – men alltid med turkiska inslag. Guldskimrande tak, kristallkronor från Böhmen och Frankrike som gnistrar i nästan varje högtidligt rum, där den största väger flera ton. Golven täcks av handvävda härkemattor och i salarna visas målningar och kungliga gåvor från hela världen.

Dolmabahçe var inte bara modernt till utseendet – palatset hade bekvämligheter i framkant för sin tid. Brittiska gaslampor lyste upp rummen långt innan elektriciteten slog igenom, och gästerna hölls varma tack vare ett tidigt system för centralvärme. Här utspelades avgörande ögonblick i Turkiets historia: sultaner tog emot ledare från hela världen, viktiga ceremonier markerade samhällsförändringar, och Mustafa Kemal Atatürk, den turkiska republikens grundare, tillbringade sina sista dagar i ett enkelt rum med utsikt över havet.

Utanför huvudbyggnaden väntar trädgårdar med fontäner, graciösa järnportar, en moské och till och med ett artonhundratals klocktorn. Här finns också det tidigare haremmet där sultanens familj bodde, myllrande kök och turkiska badhus – alla detaljer som ger liv åt vardagen i palatset.

Sedan det Osmanska rikets fall har Dolmabahçe blivit en symbol för en ny epok. Sedan mitten av nittonhundraåttiotalet har palatset varit öppet som museum, och i dag välkomnas långt över en miljon besökare varje år. Inne i palatsväggarna möts tidlös prakt och framtidstro, och du får stiga rakt in i Istanbuls lager av historia – där öst och väst verkligen möts.

Lyssna på den här och andra guider i vår app